Team Ella & Bella

 

 Idag skulle vi möta upp Therese och gå en runda med hundarna och snacka lite skit. Therese har 2 stycken Jack Russel, en tik och en hane, mor och son.

 

Lupo, som för övrigt fortfarande är så där jobbig var super jobbig idag. NY plats och nya hundar bidrog väl till sitt och en frustrerad matte som inte riktigt kunde koppla av gjorde inte saken bättre. Tur jag har min lilla ängel, tant Leika som ALDRIG är jobbig att ha med sig någonstans.

 

Men tillbaka till Lupo då, han skällde, sjöng, pep sen så drog han som en tok i kopplet. Fick fullt av mjäll (pga stressen), skakade och när han ändå inte fick vad han ville, alltså att leka med Thereses hundar så tog han ut det på mig, hoppade och små bet mig i händerna.

 

Vad gjorde jag då???

Jag blev arg, jag försökte ignorera och jag försökte med mat, inget hjälpte. Jag blir besviken på mig själv att jag inte har lagt ner mer tid på passivitet bland andra hundar och att jag inte har gått mer med nya hundar. Jag går promenader med mina vänners hundar men idag tog priset.... Jisses så vill jag inte att det ska vara.

 

Jag kommer att lägga ner mer tid på att "utsätta" honom för störning av andra hundar i med att det är det som är jobbigt för honom och sen låta de ha sin gång, för det kan ju vara så att han har en period nu med.

 

Vi var borta i 2 timmar och jag trodde Lupo skulle däcka när vi kom hem men neeeeejdå! Han vilade sig på vägen hem (15min) så han var pigg som en mört.

Jag stannade ändå inne någon timme eller två för att han skulle komma ner i varv.

 

 

Nu i eftermiddag åkte vi till ett favvo ställe, ligger precis vid kyrkan och har ett super stort fält som är kanon att träna på och körde lite lydnad. Gick så himla bra. Där kommer han hyperaktiva energi till nytta, han kan jobba på hur länge som helst och har nästan samma driv hela tiden. :D

 

När jag skulle lasta in hundarna i bilen kom det en hund bakom oss. Lupo sprang emot dom men då röt jag i och han vände! Sen skulle han spring fram igen när vi gick mot bilen men kom tillbaka då med! SKÖNT att något sitter ;)

 

Det är himla roligt att se hur olika Cabbe och Lupo faktiskt är. Cabbe är himla satbil och trygg i sig själv. Väldigt miljöfast (Bellas förtjänst) och bara jäklig cool i alla lägen, medans Lupo är tvärtom men han har mera driv och är lättare att jobba med. Lupo är matgalen och väldigt intensiv i allt han gör medans Cabbe är finsmakare och han vet när han är nöjd. Men ohh vad vi älskar våra idioter <3 <3 <3

 

Ikväll blir det lugnt för imorgon ska jag vara på Lövsveden klockan 07.00 för då bär det av till Örebro och hundträning/bus :D

 

 

 

 

 

Jag måste skriva om gårdagen!!!

Challe - Come As  You Are In Charge fyllde hela 11år igår! Hipp hipp hurra för väldens bästa farbror Challe.

 

Det bjöds på Camillas supergoda smörgåstårta och super bra hundträning! Tack för Kalaset ;D

 

Challe på Securitas SM 2011

 

 

 

 

 

MUMS!!!

Vaknade sent idag, mycket senare än jag brukar och trodde aldrig kl va så mycket som hon nu va. Det har varit mörk och trist hela dagen idag.

 

Slängde in hundarna i bilen och for till skogen. Tog med mig kameran men vet inte om det beror på ljuset ute för det var svårt att få till några vettiga bilder.

Vi hittade några nya stigar som ledde tillbaka till bilen. Alltid roligt att utforska skogens alla vägar och så blir det roligare för både matte och hundar att undersöka nya ställen men nya dofter. Vi blev nog borta lite över en timme så det var väldigt skönt!

 

 

Minus grader idag... Kallt som tusan men det stoppar ju inte oss hundmänniskor från att gå utanför dörren. På med varma kläder bara! Blev en stads promenad idag, väl behövt för min kille kan inte gå i koppel särskilt bra, och det är enbart mitt fel för jag är så lat.... Sen åkte vi till ett favvo ställe och där fick dom leta efter burkar med gotte i. En stor fårhage med högt gräs som jag trampar runt i och gömmer lite burkar. Jätte bra för dom blir sååå trötta, i huvudet!

 

Sen bar det av till Skänninge igen för en flock promenad bestående en Beagle, en Dobermann och tre  st Chiuaua.

Efter det blev det massare för lilla Malva. Det var tredje gången idag jag masserade henne och jag märker så stor skillnad vilket är jätte roligt. Nu räcker det med att jag tar i henne så slappnar hon av och njuter.

 

Jag masserar Malva

 

Självklart blir det fika och en massa skit snack innan jag for hem.

 

Tack Helena för en trevlig kväll, som alltid! :)

 

Tuffa Solo som inte är så tuff som han tror ;)

 

Hallo!

 

Idag har vi tränat lite på att ställa upp inför den stora dagen på lördag, den inofficiella valputställningen ;)

Det är så svårt så svårt och jag vet inte alls hur jag ska göra men vi har roligt jag och Lupo och det är huvudsaken. Ska bli himla roligt att träffa syskonen med trevliga mattar. Men framförallt Bella och Cabbe <3

Sen är det ju himla bra social träning och miljö träning vilket alltid är nyttigt. Sitta och fika och kolla på söta valpar är inte heller fel. Jag vill mest göra en kul grej och göra något tillsammans med Lupo. Jag struntar helt hur det går och vilken kritik vi får för det är inget utställningshund jag har köpt utan en brukshund som ska arbeta, inte springa på skönhetstävlingar ;) Sen så klart att man vill ha en snygg hund och att den ska följa rasstandard men jag tycker det är himla tråkigt när raser ska delas upp i "bruks", "arbetande" och "utställningsvariant". Jag tycker att det blir fel i prioriteringen i aveln och man tänker bara på att få fram en snygg hund inte vad den är till för eller hur den ser ut eller hur den mår.....

 

I eftermiddags åkte vi ut till Sabine och hennes hund Otis. En mellan pinscher, hane på 3-4år. Kommer inte riktigt ihåg. Vi gick en skogspromenad och Lupo fick vara lös så hade vi Otis och Leika i koppel. Jätte duktig. Sprang inte fram till Otis och lydde mig bra! Skönt å veta att jag kan ha han lös utan att han ska blir jobbig och "störa" de andra hundarna, han har en tendens att bli väldigt intensiv och på.

 

Vi släppte dom på tomten en stund innan vi gick in. Jag hade tänkt ha Lupo i köket men det tyckte inte Otis så dom kom ihop sig lite.... FAN! Men dom fick ligga på var sin plats så det var inte mycket mer än så. Största felet många gör tror jag är att sära på hundar som har skällt på varandra, då om något talar man om att den jäven ska döden dö nästa gång. Nu så gjorde vi inte det utan vi sa till dom att sånt där håller vi inte på med här och det fick dom bara acceptera!

 

 

Till v Otis, Lupo & Leika

Nu blir det ensam mamma söker och en kopp te!

Ha de mys!

 

 

 

 

 

 

Jag har varit riktigt dålig på att uppdatera de senaste dagarna. Har haft massa skola och inte varit på hemmaplan så mycket. Inge kul när skolan tar upp hela ens tid... 

 

Vi (jag & cabbe) mår i alla fall mycket bra. Han har äntligen fått tillbaka sin matlust!!!! Köpte ett nytt foder, Orijen och han fullkomligt ÄLSKAR det. Lyckan är total kan jag säga!! Han äter som en häst och jag hoppas att det håller i sig nu.. han behöver ju lägga på sig lite

 

Snart är de dags för utställningen... vi har inte tränat något inför den än så länge.. kommer ta de som en rolig grej och som träning :) Bästa är ju att vi får träffa vora absoluta favoriter, Ella & Luppe!! 

 

Jag och Ella har ju inte känt varandra speciellt länge men det känns som om hon funnits vid min sida jämt. Det är så sjukt när man träffar sånna människor som man bara klickar med på en gång. Det är häftigt. Hon är en helt underbar människa, på alla sätt och vis och verkligen en människa man kan räkna med & lita på. Jag släpper inte in nya människor nära inpå mitt liv längre, men med Ella blev det som en självklarthet. Typ som att hitta sin egen spegelbild där ute bland alla människor man stöter på. SÅ med det vill jag idag skicka den STÖRSTA KRAMEN till denna underbara människa, ELLA <3

 

 

Detta inlägg handlar egentligen inte om hundar utan om allt liv på denna jord. Jag såg en dokumentär igår som handlar om människans rätt att ha världen som slav.

 

Jag blev så himla berörd och det kom både en och två och tre tårar. Visst vet jag att människan är en grym varelse och med grym menar jag djävulen själv. Filmen är riktigt bra gjord och berättar sanningen om hur vi behandlar djuren på planeten. Om hur det går till på slakt och hur uppfödning och levnadsförhållanden ser ut, hur vi jagar, föder upp djur enbart för att vi ska ha "snygga" kläder, hur det går till på cirkus, zoo. Tjurfäktning, lasso och rodeo bara för att vi vill ha något att titta på. Djuren på forskningscentrum...., jag kan hålla på att skriva om hela filmen men jag vill att NI ska titta på den själva. Den är helt fruktansvärd men säg inte att ni inte kan se den för det är inte rättvist mot djuren! Jag blir så himla förbannad och hoppas dessa människor får uppleva detta själva. Jag hoppas vi alla kan göra något litet för i det stora hela blir det en stor förändring.

 

 

Lupo är 8 månader och några dagar. Han är himla snäll och vänlig och när jag tänker efter så är det inget speciellt han gör som är jobbigt men han bara är skitjobbig ändå. När vi har varit på promenad eller har tränat och vi kommer in så har han så svårt för att koppla av, han ska gärna ligga på mig och sova,( tror inte han vet själv att han är en stor hund nu). Han har mycket energi som helst, han välter saker för att han inte har koll på sin kropp, han har gett mig fingret och tycker att jag kan tusan komma till mig själv när jag är arg... Men jag vet att det kommer komma perioder som är mycket jobbigare än detta och jag måste också säga att den "grund" vi har lagt än så länge med tex inkallningen har verkligen varit till nytta. Jag går sällan en koppelpromenad utan jag tar bilen till skogen  eller så går jag runt mig där jag kan ha dom lösa. Dels för att jag är lat och dels för att jag tycker att de ger mer om dom får springa som dom själva vill i skogen, bygga naturliga muskel osv. Han har fått en idiot-spring period nu och då märker jag hur mycket inkallningen sitter och hur uppmärksam han faktiskt är på mig fast han rusar åt fanders. Men det är bara att jobba på som vanligt för alla har vi våra perioder ;)

 

 

Lupo 9v och Leika

 

Här är en bild på Sanna från träningen i tisdags. SNYGGT!

Igår var det träning på Lövsveden igen. Var ett tag sedan så vi var taggade :D

Vi var där vid 11-tiden och regnet öste ner så vi började med att ta en kaffe och snacka skit vilket alltid är roligt ;)

 

Regnet ville inte upphöra men AMBITIÖSA ;)..., som vi är så gick vi ut och tränade ändå. Det blev inget spår för då hade det blivit sjöspår och jag kan tycka att det är väl att ta i ändå... Men vi körde kamp och lek i ladan och stallet med massa störning som hinkar som for omkring och stim, hojt, kamp på bord osv. Himla roligt och hundarna blir verkligen "belastningståliga" och "miljöfasta" Jag körde en enklare variant hemma hos pappa i tvättstugan och garaget då Lupo är lite känslig. Det är jag som har varit lat och inte övat tillräckligt med ljud och väsen men fan BELLA och CABBE är helt galet grymma!!! Bra jobbat tjejen <3 Cabbe bryr sig inte ett smack, det får låta hur mycket som helst bara han får kampa :D

 

Sen tränade Sanna en stund på plan i regnet och vilka framsteg!!! Du är så bra Sanna. Jätte roligt när man har fått vara med och se hur det har tragglats och kämpats och sen plötsligt händer det. Det är det som gör att man fortsätter, det är en sån kick när det släpper och går framåt i träningen!

 

Sannas två busar Findus och Leo!

 

Jag har varit hemma i Habo/Jönköping i ett par dagar och träffat vänner, masserat hundar och varit på kalas! Jag hade gärna stannat ett par dagar till och med alla nära och kära!

 

I onsdags åkte jag ner och bestämde träff med Hanne och hennes flock på Jönköpings bk för lite träning. Lupo fick 2 pass. Tränade mest stå och sitt, sitt till stå och massa kamp och lek =) Han kändes fin och samarbetsvillig fast vi var på nytt ställe med ny hund som störning bredvid!  Efter träningen masserade jag Hannes "träningshund" en schäfertik, lite konstigt tyckte hon ändå att jag var som skulle hålla på och tafsa på henne men det gick bra ändå. Inte riktigt så avslappnad som jag skulle vilja men jag var nog lite ur fokus så kan inte begära mer =) Fick träffa hennes egna hund Doris, jätte söt liten hund.

 

Sen kom min bästaste underbaraste finaste vän Alex och hennes underbara Sally! Hundarna fick leka lite sen åkte vi hem till henne, drack te snacka skit och jag fick massera Sally! Vilken jäkla muskelknutte till hund......, bra jobbat Alex hon är hur fin som helst <3

 

Alex & Sally Foto Hampus

 

 

Idag har det typ regnat hela dagen här i Katrineholm. Jag och Cabbe började dagen med en långpromenad och det var lika mysigt som vanligt. Oftast är han väldigt duktig och jag blir väldigt stolt över honom. Som idag t.ex. Han var lös när vi var i skogen och strosade runt som vanligt. En joggare dyker upp och springer förbi oss och han bryr sig inte ett smack, sen kom det en cyklist och samma visa där :) Visst är detta något "självklart" som man stärvar efter, men med tanke på hans busålder (8 månader) så blir man extra stolt. Man får en känsla av att man är påväg åt rätt håll.

 

Alla hundägare har ju sina egna tankar och ideér om hur man vill att sin hund ska vara och bete sig i olika sammanhang. Några saker som är viktigt för mig och som jag strävar efter när vi är utomhus är följande;

 

- att han ska kunna vara lös utan att springa fram till diverse människor/hundar 

- att han ska vara uppmärksam på mig

- att han INTE ska vara intresserad av t.ex andra hundar osv..

- att han ska gå relativt fint i hopplet och inte dra.

 

Detta är ju något som vi ständigt jobbar med :) Varje dag, på varje promenad. Ibland går det bra och ibland går det sämre. Men jag försöker vara konsekvent och göra det så "förståeligt" för honom som möjligt vad det är jag vill och hur jag vill att han ska bete sig. Finns inga undantag. Dummar han sig, blir de konsevenser! 

 

När jag ser en hund, eller människa som färdas på ett konstigt/speciellt "fordon" (cykel, rullskridskor, bräda osv) så försöker jag att INTE undvika det. Jag VILL att han ska "utsättas" för dessa olika typer. Just för att jag vill att han ska vara oberörd eller måttligt intresserad av det. Jag kommer ihåg Saga, att jag alltid försökte undvika hundmöten t.ex... just för att hon brukade bli så spänd & jobbig... istället för att ta tag i problemet och försöka få henne att agera som jag ville.

 

Med Cabbe så har jag också bestämt med diverse vänner (med hund) att vi ska mötas på någon gata eller i skogen, för att träna honom vid hundmöten när han är LÖS. Då har jag haft honom lös och jag har vetat att vi kommer möta min vän som har sin hund kopplad. Vi har gått förbi varandra, nära och på håll (olika) och varje gång så har det gått bra hittills. Vi har alltså inte hälsar på varandra, utan bara passerat som att dem vore vem som helst. Detta har varit en jättebra träning tycker jag! :) Dock så kopplar jag i nuläget alltid honom när vi möter en okänd hund och detta beror på att jag inte vill riskera något i onödan. 

 

Från en sak till en helt annan... jag var varit EXTREMT dålig på att träna ensamhet, vilket jag i nuläget ångrar väldigt mycket. Så fort jag har varit tvungen att göra något där han inte kan hänga med så har jag lämnat honom hos mamma och pappa... Han trivs inte att vara själv över huvud taget... har till och med tagit med honom ner till tvättstugan istället för att låta honom vara själv i 10 minuter... Vi har nu börjar jobba lite på det, men bara småstunder, som t.ex 1 minuter, 2 minuter, 3 minuter.. Så blä åt mig, jag skulle tänkt på detta tidigare. 

 

nä inte direkt.. men fredag är det i alla fall ;) hur skönt som helst. Denna vecka har varit grymt tråkig, både för mig och för Cabbe. Vi har inte gjort speciellt mycket. Tränat lite på kvällarna, annars bara varit ute i skogen och luffsat. Skolan har tagit upp mycket tid.... Men nästa vecka ser lugn ut vilket betyder mer skoj med Cabbis.

 

Min lillasyster har lovat mig att hon ska ta massa nya fina bilder på Cabbe. Hon är ju en sån där fotonörd och riktigt duktig så jag hoppas att vi fotar typ nästa vecka så ska jag lägga upp dem här! Bilder är något man aldrig får för mycket av... speciellt inte på sin hund.. min mobilkamera består ac 95 % bilder på C. Många känner säkert igen sig!!

 

 

Kram Bella!

 

 

Haha skogen igen, är ni förvånad? ;)

 

tråkigt väder så det blev sovmorgon idag sen åkte vi till skogs. Jag har ett par olika ställen som jag varierar mig med (TRÅKIGT) för både hundarna och mig att jämt gå i samma skog och samma väg men denna skog är stor och har många olika stigar och vi har nog gått på alla, trodde jag. Hittade en liten stig som vi traskade iväg på och kom fram till en jätte stor sandbacke. KUL tyckte både jag och hundarna och för en gång skull hade jag tagit med mig kameran, KLICK KLICK KLICK, fick några bra bilder :D

 

 

I helgen har min lillebror varit på besök så det har inte blivit mycket hundträning. Dåligt väder har det också varit här så vi har mest myst inne. Ska försöka få till lite roligare inlägg i veckan!

 

 

Idag är det en sån där jobbig dag när jag saknar min älskade Saga lite för mycket. Om några dagar är det ett år sen hon gick bort. Förstår inte hur tiden kan gå så fort. Minns det som det var igår... det där telefonsamtalet från pappa....vad som hände med mig och min kropp.

 

Jag jobbade för tillfället i Stockholm i veckorna och Saga var hemma hos mamma och pappa i huset där hon vuxit upp. Klockan 7 på morgonen fick jag ett telefonsamtal när jag satt och körde bil. Det var pappa som ringde. Minns att jag blev lite smått chockad... Han brukade inte ringa klockan 7 på morgonen! Jag svarade och hörde så fort han öppnade munnen att det var något som var på tok.

 

Jag: Hej

Pappa: Hej Bella, vad gör du?

Jag: Sitter på essingeleden och kör bil. Vad är det?

Pappa: Du får köra av närmaste avfart. Jag måste berätta en sak.

 

Minns att jag blev förbannad och började härja om att han kunde säga vad som hänt på en gång, att jag inte kunde köra av eftersom jag jobbade. Han vägrade och sa att jag var tvungen att stanna bilen. Skrek och svor typ det högsta jag kunde att han fick säga vad fan det var frågan om och då gjorde han som jag sa. 

Han berättade att Saga hade ramlat ihop efter morgonpromenaden och dött. Mer än så fick jag inte reda på just då. En del härifrån är rätt svart, men jag minns att mina ben skakade så jag inte kunde köra bil, tårarna började hysteriskt rinna och jag började skrika som en galning. Pappa svor och skrek åt mig att jag skulle lugna ner mig och jag minns hur jävla förbannad jag blev på honom.. vafan trodde han liksom? att jag skulle kunna vara lugn efter vad han just berättat? Omöjligt. 

 

Jag slängde på luren och ignorerade hans samtal. Jag körde det fortaste jag kunde till kontoret i Solna och försökte samtidigt få tag på min chef som inte svarade (den dagen hade hon glömt sin mobil hemma) Så jag gav upp, åkte upp med bilen på taket och parkerade, sprang ner och lämnade alla nycklar och tog första bästa buss till mitt dårvarade hem i Sundbyberg. Packade ihop alla mina saker i hetts, tog pendeln ner till T-centralen och bokade det första x2000 som gick till Katrineholm. Fick vänta i kanske 15 minuter innan tåget kom. Under de 15 minuterna pratade jag med pappa igen och då berättade han hur allt gått till.

 

Jag ringde Moa (Min närmsta och bästa vän) och berättade vad som hänt. Hon tog bilen och åkte direkt hem till mamma som hade varit med Saga när hon föll ihop och dog, så mamma inte behövde vara själv (Hon var ju också helt hysterisk och förstörd). Pappa hade alltså fått ett samtal från mamma, precis när han hade hoppat på tåget till Stockholm och kunde för tillfället inte hoppa av i farten liksom. Så mamma hade varit med Saga själv när detta hänt. 

 

Moa hade också ringt och bokat tid på veterinärklinken så vi skulle komma in dit såfort jag kommit hem och fått sagt hejdå på de sättet jag ville. 

 

När jag var i Flen (sista stoppet innan Katrineholm) så ropade konduktören upp i högtalaren att vi skulle evakuera ett annat tåg vid sköldinge och att det skulle ta ett litet tag så KVICK som jag var så KUTADE jag genom tåget fram till den som körde och skrek att jag var tvungen att hoppa av för min mamma hade fått en hjärtattack och att jag inte hade tid att vänta. De tvärstannade tåget som precis hade börjat rulla och en av de som jobbade där sprang med mig till utgången och önskade mig lycka till. (Kände att jag var tvungen att dra till med något för att dem skulle lyssna och stanna) 

 

Moa fick åka från mamma och åka och hämta mig i Flen istället. När jag satt där och vänta på Moa så minns jag hur nervös jag började bli. Jag frågade Moa i telefonen när hon satt i bilen på väg att hämta mig hur Saga såg ut, om hon såg ut som henne osvosv... Moa sa att det såg ut som att hon sov och att hon såg fridfull ut. 

 

Väl hemma, så blev jag så nervös. Jag visste ju inte hur jag skulle reagera när jag skulle se henne ligga där....Jag var ju van vid att komma hem och bli attackerad av pussar och mys...men nu skulle jag istället få se min lilla tjej ligga där, död. Jag gick innanför hallen och vågade inte gå förbi hallen (där hon låg) Jag grät, minns att Moa tog min hand och sa att vi skulle gå tillsammans. Vi gick in och jaaa, jag vet inte vad jag ska skriva. Jag tappade typ all förståelse för något. Höll för munnen, tårarna rann, satte mig ner på knäna och bara kollade på henne. Först vågade jag inte ta på henne, men efter några minuter så tog jag på henne, hon var kall, men fortfarande varm under magen, längst in. Jag pussade henne, tog det farvälet jag ville och sedan åkte vi in. 

 

Mamma hade alltså varit ute på en snabb kiss och bajsrunda med Saga och när hon kom in hade hon börjat vingla (som om hon var full) började harkla sig(dreggla) och sedan la hon sig ned med huvudet mellan framtassarna. Mamma fattade ju först inte vad det var frågan om, så hon hjälpte henne till hennes korg, där hon sedan fick som något slags krampanfall, sen på nån sekund så dog hon. Allt detta gick VÄLDIGT snabbt och jag är glad över att mamma endå fanns vid hennes sida under tiden. 

 

Det första vår veterinär frågade oss om var om det fanns DCM fall i hennes släkt... och så var det ju, Sagas pappa dog i det.. och några av hennes syskon har också dött i DCM vad jag förstått. Nu kan jag ju inte sitta här och säga att hon dog av DCM men, det mesta pekar på det. 

 

Det som är så obehagligt med detta är att hon var helt frisk och kry och som vanligt tills denna dag. Vi hade alltså inte märkt av något alls.... man kan säga att hon dog knallfall... utan någon förvarning. Hon dog när hon var 6 1/2... alldeles för tidigt och jag saknar henne väldigt mycket. Att en hund kan betyda så mycket som dem gör kan inte alla människor förstå. För mig är mina hundar mitt liv. Det absolut viktigaste + min familj och vänner såklart. Jag värderar dem högst och ger dem allt jag kan för att dem ska trivas och må bra. 

 

Hade haft henne sen jag var 16 år... vi tränade och tävlade lite och ja, hon var en hund för sig :) Världsbäst helt enkelt. Min lilla musan. Här kommer bildbomb på henne!!!

 

Jag blir riktigt upprörd och berörd av hur bla utställningen har förändrat våra hundars utseende..., till det sämre på så kort tid. Och ja jag skyller mest på utställning för det är ju den hund som vinner som folk vill avla på och som valpköparna sen köper. Det ser ju jätte proffsigt ut med föräldrar som är champion men hur långt ska det få gå???!

Jag kan skämmas lite när jag diskuterar detta känsliga ämne för jag har själv en perserkatt hemma. Han räknas som huskatt för det finns inga papper på honom och han har en lite längre nos en vad som önskas men hans ögon rinner och under hård ansträngning andas han ganska så häftigt så jag har ju bidragit till skiten jag med!

 

Jag kan bara inte förstå hur man kan tycka att det är okej och ser man verkligen inte hur hunden mår??

Det är samma sak som ärftliga sjukdomar som man avlar på men det ska jag och Bella skriva om längre fram.

Det talas om att domarna har/ska gå någon utbildning och försöka få fram lite friskare hundar men jaa jag tror inte på det förens jag ser att det blir ändring. Men det är bra att det diskuteras så folk får upp ögonen för hur vissa raser verklligen mår.

Mops som inte kan andas, har problem med värme, kan inte alltid föda naturligt samma sak med Engelsk Bulldog, Fransk Bulldog. Taxar med längre ryggar, Blodhunden med mer och hängande päls, Shar Pei, med jätte mycker mer päls och hudveck... Men ska inte dra all över en kam för det finns uppfödare som är medvetna om detta.

 

Vad tycker ni i denna fråga?

Kolla gärna på länken jag har lagt till, då får ni verkligen se hur stor skillnad det är på vissa hundraser.... :(

 

 

 

 

Min tokkatt Izze

 

Ha det gott i ösregnet!